Tidigare under kvällen satt jag och snickrade ihop en liten iTunes playlist med min favoritmusik från 2007 och nu sitter jag och nickar i takt med musiken ur laptopens förvånansvärt välljudande högtalare. Detta playlist redigerande är säkerligen inget nytt för alla er musikfascister där ute i internet-land.
Playlisteskapandet är liksom den logiska utvecklingen av den i High Fidelity så underbart romantiserande blandbandskonsten och förmodligen något som funnits lika länge som musiknördar försökt snärja tjejer. ”Om hon bara kunde se att jag gillar Red House Painters… Om hon visste hur mycket jag älskar Nick Drake…”
Nu har er trogne musikskribent inga särskilt välutvecklade planer på att snärja ont anande unga damer - speciellt inte här i krokarna där man förmodligen måste kolla leg på gudrunsen för att vara säker på att man inte stirrar på en 17-åring – utan anledningen till playlisteskapandet är att vi ska ha en liten fest här i morgon kväll och jag kan tänka att människobarnen inte är så intresserade av att lyssna på den judiska komikern och pionjären Lenny Bruces samlingsbox, vilket var vad jag lyssnade på när jag under kvällen svettades i gymmet.
Nåväl, jag såg denna tillställning som en god anledning att läsa av barometern och se hur 2007 står till musikmässigt men fann att det var svårt att fokusera på musiken. Istället sitter jag nu och koncentrerar, inte på musiken som strömmar ur högtalarna, utan mer på känslor, minnen och tidpunkter under året som musiken påminner mig om.
Jag tänker på årets absolut bästa skiva Arcade Fire’s ”Neon Bible” och hur jag lyssnade på absolut inget annat under tre veckor i mitten av vårterminen där hemma i Lund, hur det kändes att gå och planera för USA resan, fyllandes i blanketter ad nauseum till tonerna av The Well And The Lighthouse och Building Downtown (Antichrist Television Blues), hur konstigt det kändes att ha ena foten i Lund men redan kännandes som om andra befann sig någonstans i höjd med Grönland.
När jag lyssnar på Richmond Fontaine’s ”Thirteen Cities” tänker jag på den där grymma kvällen på Vega i Köpenhamn under våren då bandet spelade låtar från hela karriären, på den underbara rökiga atmosfären och känslan av en dubbel Jack Daniels och Cola i handen samtidigt som bandet dedicerar en låt till Barack Obama då jag råkade bära en tröja bärandes Illinois junior Senators namn.
Jag lyssnar på låtar från Ryan Adams ”Easy Tiger” och tänker på sommarkvällar med järngänget hemma i Jönköping, på sena kvällar på Bongos veranda med Corona och sen långa bussresor hem med iPoden som enda sällskap (och i sanning också det enda sällskap du vill ha med beaktande av kalibern på människor resandes med fredagens sista 25:a).
Jag sätter på Blitzen Trapper’s ypperliga debut och skjuts endast ett par veckor tillbaka i tiden, men till en annan plats på kontinenten, till Chicago och sex timmars promenader, på kvällar fyllda med bbq, Goose Island och Gentleman Jack (vintage Jack Daniels fyi).
Jag lyssnar på Wilco’s ”Sky Blue Sky” och befinner mig plötsligt i sista pluggstressen i vårsoliga Lund, tänker tillbaks på en promenad från Ulrikedal upp till AF:s servicekontor på Delphi för att skriva på andrahandsuthyrningskontraktet med mina hyresgäster Pontus och Katarina, tänker på långa dagar skrivandes en uppsats om…något jag redan glömt! Gick bra i alla fall och det kan jag väl tacka Wilco för?
Sist men inte minst lyssnar jag på Patrick Wolf, Rilo Kiley och New Pornographers och befinner mig i nuet. På soundtracket för augusti; de första underbara dagarna då ingen hade kommit till Chapel Hill än och Hans strosandes omkring solo i staden som för en tid nu är ”hemma”, på kvava kvällar skjutandes lite basket på gården framför enorma Hinton James, på promenader till morgonlektionen.
Och nu är vi framme. Vad kommer bli morgondagens soundtrack? Well, vi ska ju först till lite danskar och de är ju tyvärr okända för att ha råkass musiksmak så kanske blir det bara skit, kanske blir det något nytt och alldeles fantastiskt. Kanske blir morgondagens fest en succé, kanske blir det ett fiasko. Det enda jag kan vara säker på är att även morgondagen kommer bli en del av 2007:s soundtrack.
No comments:
Post a Comment