Då, mina vänner, är jag glad att kunna meddela att örnen har landat. Inte nog med att han landat förresten, han har installerat sig i en förvånansvärt stor lägenhet I collegestaden Chapel Hill, NC nära delstatens norra gräns mot Virginia, packat upp sina väskor, pustat ut och satt på AC:n. Jag är här nu, och det känns väldigt bra.
Chapel Hill, NC:s första son, den demokratiska presidentkandidaten John Edwards har som centralpunkt I sin presidentkampanj valt att tala om “Two Americas”. Och även om Edwards väljer att tala om två amerika utifrån ett klass- och statusperspektiv så passar det uttrycket också förvånansvärt väl in på de tankar och känslor jag ställs inför då jag ska jämföra den del av amerika jag känner – Chicago, New York – med denna nya, spännande, exotiska och fruktansvärt soliga kontinent. Det handlar inte så mycket för mig om nord och syd - jag är övertygad om att livet I Dallas, TX eller Miama, FL påminner mycket om livet I Chicago - utan det vi nu talar om är skillnaden mellan stora, multietniska, bullrande, smutsiga, skabbiga Chicago och det mindre, hjärtskärande vackra, genomgående vita och fräsha Chapel Hill. Efter knappt tre dagar I North Carolina kan jag nu konstatera att jag ställs inför en helt ny form av samhälle, fundamentalt olikt det I Chicago som har helt andra fördelar och presenterar helt nya möjligheter och begränsningar.
Först lite kort om Chapel Hill, NC. Först och främst går det knappt att tala om “staden” Chapel Hill, Chapel Hill ÄR The University of North Carolina och inte så mycket annat. Vi snackar I stort sett om ett monstruöst stort campus och sen EN lång gata med dussintals restauranger och uteställen. Campus, å sin sida, är svårt att beskriva I relation med skolor I Sverige. Universitet har enligt uppgift runt 35,000 studenter och I stort sett alla bor på campus. Campus har otaliga caféer, restauranger, mataffärer, dussintals basket, baseboll, frisbee, fotboll och tennisplaner, I alla fall trettiotalet enorma byggnadersom alla ser ut att vara byggda på 1700-talet och som är en sällan skådad fröjd för ögat med sin sydstatliga arkitektur med verandor, atrium och kolonner. En snabb liten googling avslöjar den talande lilla guldklimpen av information att UNC:s fotbollsplan (that’s american football folks) är ungefär en och en halv gång så stor som Ullevi och baskethallen tar in ungefär fyra gånger fler galna Tar Heels-fans än Kinnarps tar brölande HV-supporters. Chapel Hill är alltså egentligen inte riktigt en stad i ordets sanna bemärkelse, det är egentligen mest ett campus, och all shopping och liknande görs i andra städer på gångavstånd från Chapel Hill som Carrboro och i de obligatoriska amerikanska varuhusen i förorterna.
Den absoluta majoriteten av universitetsstudenter bor i dormboende spridda över hela campus (det tar uppskattningsvis en halvtimme att vandra från en sida av campus till den andra) där man bor i korridorsliknande faciliteter med den extra lilla bonusen att man också delar sovrum. Inget sånt för mig dock utan jag delar en förvånansvärt rymlig 3:a med en försynt ung man vid namn Joe från Wilmington, NC. Mitt sovrum är spartanskt inrett med det nödvändigaste (men saknar för tillfället en kudde vilket gör att jag får vila mitt vackra anlete på ett par hoprullade mjukisbyxor i ett örngott). Men jag måste säga att jag verkligen drog en vinstlott när jag fick en amerikan som rumskamrat då det innebär att lägenheten tillförs köksgrejer och liknande som jag annars själv hade behövt införskaffa. Och inom ett par veckor kommer också den heliga graalen….en bil!
Jag anlände till Chapel Hill i onsdags och då varken min rumskamrat eller min lundensiska vapendragare Jens då ännu anlänt till staden så hade jag två underbara dagar då jag bara greppade (den nya 8 gigs nano) iPoden, en cola light och slängde på den fullkomligt underbara nya Patrick Wolf-skivan ”The Magic Position” och gick på upptäcktsfärd i min nya hemstad. Sisådär 15 timmars promenerande senare kan jag väl inte direkt utge mig för att vara någon auktoritet på Chapel Hill direkt, men jag har fått ett litet hum för vad som är upp och vad som är ner. Det får mig faktiskt att tänka på mina första veckor i Lund för alla de där långa, underbara åren sen, då jag gjorde precis samma sak i skåneland – satte på iPoden (och den gången också vinterjackan, mössan och handskarna) och vandrar alla stadens gator upp och ned med farsans lundakarta från medeltiden i högsta hugg. Förresten har jag slagit fast att det roligaste smek/öknamnet på farsgubben numera är dumsnut. Hahaha. Hur kan jag ha missat den vitsen i 24 år?
Mina vandringar var upplysande på en hel rad olika sätt; inte bara då jag får förälska mig i ”Accident & Emergency” från förut nämnda Patrick Wolf-platta, utan framför allt på en väldigt speciell geografisk (topografisk?) punkt.
Låt mig hoppa några veckor tillbaks i tiden. Alla som läser detta torde vara medvetna om att jag har en något överaktiv musiklibido och ränner på konserter oftare än vad det sociala livet och plånboken ibland tål. Så en av de (förhållandevis små) nackdelarna med mitt år i Chapel Hill trodde jag skulle bli att staden inte verkade ha en så happening musikscen. Det var något som jag tyckte var lite tråkigt men som jag accepterade. Ack så onödig denna tandagnisslan var! När jag anländer till oh my sweet Carolina får jag nämligen reda på att den legendariska och våldsamt indie-coola klubben Cat’s Cradle i staden Carrboro ligger ungefär en halvtimmas gångväg från campus! Jag hade på något sätt helt missat att indiemetropolen Carrboro, NC praktiskt taget var en förort till Chapel Hill. Jag vet att ni kära läsare kanske inte är sådär fruktansvärt intresserade av alla konserter jag ska gå på i höst men jag är så speedad på lycka så jag bryr mig inte!
August 22, Wolf Parade, Cat’s Cradle, Carrboro
September 5, Midlake, Cat’s Cradle, Carrboro
September 6, Mountain Goats, Cat’s Cradle, Carrboro
September 7, The National, Cat’s Cradle, Carrboro
September 9, Don Dixon, Local 506, Chapel Hill
September 10, Meat Puppets, Cat’s Cradle, Carrboro
September 11, Peter, Bjorn & John, Cat’s Cradle, Carrboro
September 16, Interpol, Disco Rodeo, Raleigh
September 18, Do Make Say Think, The Arts Center, Carrboro
September 23, Atmosphere, Cat’s Cradle, Carrboro
September 25, Magnolia Electric/ The Watson Twins, Cat’s Cradle, Carrboro
September 28, Of Montreal, Cat’s Cradle, Carrboro
September 28, Rilo Kiley, The Orange Peel, Asheville
October 2, Okkervil River/Damien Jurado, Cat’s Cradle, Carrboro
October3, Flaming Lips, Amos’ Southend, Charlotte, NC
October 8, Blitzen Trapper/Two Gallants, Local 506, Chapel Hill
October 26, Stars, Cat’s Cradle, Carrboro
October 28, The New Pornographers, The Orange Peel, Asheville
November 17, Tegan & Sara, Cat’s Cradle, Carrboro
November 19, Cat Power, Cat’s Cradle, Carrboro
Så, uppenbarligen kommer jag inte kunna ränna på alla dessa konserter (även om biljettpriserna är helt orgasmiskt låga I jämförelse med KB I Malmö…), men vilka valmöjligheter. Halleluja!
No comments:
Post a Comment