Kapitel 15: Bump & Grind, Nyårsfirande och lesbiska kanadensiskor

Helgen som aldrig verkade ta slut är nu bara tre minuter från att läggas till handlingarna och någonstans uppe i det Stora Arkivet kommer denna helg onekligen att sorteras in i arkivskåpet märkt ”Underbar Galenskap”. Och även om söndagskvällen fick en något nedstämd avslutning med en förlorad fotbollsmatch så känns det ändå ganska skönt att kunna halta in genom dörren (mitt jävla knä….suck), släppa ned ett par isbitar i ett glas och fylla det med Cola samtidigt som man lutar sig tillbaks i fåtöljen och sätter på helgens Meet The Press. MTP är förresten världens äldsta teveprogram, men jag vet inte hur intressant den lilla Trivial Pursuit-frågan är. Vad som är mer intressant är en studie av hur man kan hinna klämma in så mycket skratt, skål och skrål under en ynka helg.

Som alla vet så börjar helgen egentligen på torsdagen. Och det slutar aldrig att fascinera mig hur stor skillnad det kan vara på en torsdag och en torsdag, you know. Du kan spendera en torsdag i vardagslunk, middag med någon galen Lundabo, möjligen iklädd sparriskostym, sen kanske en film eller ett par kapitel med läslampan – begravande sig i någon av de 5-6 böcker man tvingas läsa parallellt om man läser i USA (det är en sak jag gillar med svensk utbildning, enklare att fokusera på en bok i taget), eller kanske Hillarys biografi som jag inte lyckats ta mig igenom än.

ELLER, så kan du ha en galen torsdag. Galen, underbar, utmattande, något disig… Säg för skojs skull att du möjligen käkar middag med ett par danska unga damer, låt oss säga att du snabbt vandrar till the Cats Cradle för en grym konsert, kanske smuttar på en pintsize Foster eller två. Något vingligt vandrar du tillbaks till Chapel Hill, ner i underjorden och plötsligt är du på the Deep End – där vännerna alltid kan räknas i dussin och ölen kostar 25 cent. De kvällarna den inte är gratis. I know, lite lustigt (och faktiskt olagligt) hemma i Sverige – men häromdagen sponsrade Budweiser hela kvällen och alla drack gratis öl. Många omgångar pool, flip cup och beer pong senare, när klockan slår två vandrar ni glatt hemåt, iklädda t-shirts i höstnatten.

Vanligtvis följs en sådan torsdag allt som oftast av en något tillbakalutad fredag. I alla fall om man fyller 25 om en och en halv månad och redan nu ser framför sig en ålders höst där man med glädje kommer skälla på alla ungdomar och deras depraverade leverne. Men det visade sig att en sådan fredag inte var på programmet denna helg. Istället var det på med skjortan, kostymen och slipsen - och, med stor inspiration från bildserier av hundra års Dixiecrats - den nyinköpa västen. Jag har alltid velat ha en väst under kostymen! Sjukt hett. The occasion, you ask? Nyårsfirande!

Stopp och belägg! Nyår? I november? Tanken gick som följer. Det finns många vackra och välsvarvade damer i Chapel Hill. Damer som vill ha på sig cocktailklänningar och dricka champagne. Det finns vidare många välartade och välekiperade gentlemän i North Carolina (Hans och Jens är de bästa exemplen jag kan missminna mig på rak arm). Men då ingen stackas sate är kvar här i staden över nyår så var tanken att vi skulle fira nyår sisådär sex veckor tidigt! Så på med slirren, korka upp champagnen och spela beer pong med damer som såg ut att höra hemma i en hotellbar hela natten lång! Massa folk, massa skratt, massa underbara bilder från ett fruktansvärt fint hus där Jens flickebarn och hennes vänner huserar. Keggar med öl, champagne, dans och krazyness. När Hans äntligen lyckades lägga huvudet tillrätta på huvudkudden runt fyra på morgonen så var väl sista tanken innan John Blund kom och rövade bort mig att det borde festas lite dagen efter. Men tji så fel man kan ha!

Lördagsförmiddagen spenderades inte vilandes och rekupererandes, istället spenderades den med näsan begravd i böcker om ett amerikanskt rättsfall om en stackars 5-åring som är så sorgligt att det skulle få Lord Vader, aka Dick Cheney himself, att gråta krokodilkårar. Men jag lyckades hålla tårarna borta, skrev färdigt uppsatsen och flög iväg på middag och sen konsert med Tegan And Sara. Två kanadensiska tvillingsystrar som må vara kända främst för att båda är lesbiska men som släppt ett av årets bästa indie-mainstream crossovers. Ett par Fosters innanför västan (inte bildligt talat den här gången…hmmm, jag undrar om det finns något sätt för mig att återinföra västen i höstmodet, jag vill aldrig ta av mig min väst!) och sen bar det av till Players night club. Vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta (och kanske censurera) upplevelsen som är Players…

Min teori är som följer. Amerikaner växer upp i en kultur som är långt mycket prydare än den svenska. På gott och ont, for sure. Det är följaktligen ett faktum att de kära college ungdomarna kanske inte riktigt får utlopp för sin uppdämda sexualitet i sitt vardagsliv under sin uppväxt – istället sparar de känslorna för den lyckliga dag då de äntligen kommer till college och dansgolvet. Bump and grind, baby. Bump and grind. Så tryck in hundratals människor i en allt för liten lokal, sätt på tuff hip hop och r’n’b som skulle få Sydskånska Nationens DJs att gömma sig i hörnet och gråta av otillräcklighet, vrid upp ljudet, ner med ljuset och tillsätt alkohol. Så kul! När ni lyckas få upp träbenet Hans på dansgolvet, då vet ni att det är en god kväll. Med vännerna där, Bourbon och coke i glaset och Soulja Boy crankande ur högtalarna – hur kan man misslyckas?

Imorgon står det mer plugg på programmet men kvällen spenderas med ljuva Regina Spektor på Duke University’s campus i Durham någon kvart härifrån. Third row tickets baby, close enough to be spat on!