Klockan närmar sig sent och jag är precis hemkommen från en fredagskväll som tog slut alldeles för fort. Först middag med Merle, Alejandro, Louie, Jens och Anne på en vietnamesisk restaurang, insupandes aromen från en hot-hot-hot grilled shrimp med bubble tea (och bubbelté, vänner, om ni inte redan känner till denna sydostasiatiska specialité, är värt ett blogginlägg i sig självt) med japanskt öl för at släcka de nästan california-anskt omfattande bränderna i strupen. Sen en snabb vandring västerut till Local 506 med Louie och Julia där Daedelus och Busdriver stod för underhållningen fram till tidiga morgonen.
Och nu sitter jag här, med den bättre halvan av Team Eriksson fortfarande svängandes på höfterna någonstans på Franklin Street. Likt en trogen hemmafru behåller jag lampan tänd för trevande händer i nattmörkret samtidigt som jag lägger mig ned en halvtimma i sängen och läser lite Doonesbury. Jag är ungefär tjugo böcker in i serien, har jobbet mig igenom sjuttiotalet med Nixon och Carter-administrationerna och är nu framme på våren -81.
I förra strip:en ligger en högst demoralizerad Rick Redfern i sängen med en jagad blick i ögonen. Han är just hemkommen från en långkörare till helkväll med Delacourt där de båda försökt dricka bort depressionen som naturligt följer Ronald Reagans (första) jordskredsseger. Ricks fru Joanie försöker tillrättavisa honom om att han inte kan vara ute och ränna nu när han har familj och ansvar, men Rick är tröstlös:
”What if it wasn’t just a triumph of personality, Joanie? What if it’s a real revolution? What if my kid wakes up one day in a country run by Newt Gingrich?”
“By a what?” frågar Joanie då hon inte än känner till kongressledamoten som tretton år senare skulle leda den republikanska revolutionen och återta representanthuset från demokraterna.
”Newt Gingrich….” Säger Rick och försöker begrava sina händer I dunbolstret
”Sounds like a creature from ’Dune’” filosoferar Joanie, i seriens sista ruta.
Det är då alltså plötsligt helg igen, en tvådagars kavalkad av roligheter som krupit upp på en alldeles för snabbt för att man ska ha hunnit formulera några planer. Istället lyfter man på huvudet, vädrar i gryningen och vänder kosan vart hän man än känner för. Eller, det var väl kanske ett tag sedan jag gick upp i gryningen, men ni förstår poängen. Alldeles för stora delar av den här helgen lär dock tvingas spenderas med böckerna då final exams närmar sig. Arbetet närmsta veckan är faktiskt riktigt roligt dock, då det är data gathering för min American Presidency-kurs som står på programmet.
Det vi gör är att gå igenom en utvald Presidents (i detta fall George H.W. Bush, aka George 41, aka den nuvarande Presidentens faders) dagliga scheman från sina första hundra dagar och kodar alla dagens händelser in i en mastodont excel-fil som sen kan användas av political scientists i framtiden (Secret Service samt Presidentens fem (!)sekreterare håller en 24 timmars logg över allt the Commander In Chief tar sig för, eller nästan allt som vi ser i exemplet med William Jefferson Clinton och Monika Lewinsky…).
Här är ett exempel, vad President George Bush gjorde mellan klockan 7 och 9 på kvällen den 28:e februari, 1989 så som det framgår av dokumenten:
7 :01 - 7 :02 P The President talked with Social Secretary to the First lady, Laurie A . Firestone .
7 :03 - 7 :04 P The President talked with his Deputy Assistant, Patricia Presock .
7 :11 - 8 :10 The President met with : John G . Tower, Secretary-designate of Defense
7 :11 - 8 :16 Senator Robert J . Dole, (R-Kansas)
7 :11 - 8 :10 Mr . Sununu
7 :35 - 8 :10 Senator John W . Warner, (R-Virginia)
7 :40 - 8 :10 C . Boyden Gray, Counsel
7 :21 R The President was telephoned by Ms .Shirley Temple Black .
The call was not completed .
7 :30 R The President was telephoned by Secretary of State James A . Baker III . The call was not completed .
8 :05 P The President telephoned Senator Claiborne Pell (D-Rhode Island) . The call was not completed .
8 :09 P The President telephoned Senator Mitchell. The call was not completed .
8 :20 The President had dinner with :
Barbara Bush, The First Lady
Alexander E . "Hap" Ellis III, the President's nephew
8 :43 - 9 :02 P The President talked with Ms . Black .
8 :49 P The President telephoned Mr . Untermeyer . The call was not completed .
8 :56 P The President talked with his grandson, George P . Bush.
Så, räkna med en hel del arbete om du vill bli President. Räkna också med en hel del arbete om du vill läsa graduate kurser i political science på University of North Carolina. Men det är kul och sjukt intressant så I don’t complain. Det som gör arbetet utmanande är att du måste klura ut vad varje händelse ”betyder” och ”handlar om”. Du måste luska ut att då Presidenten ovan har ett möte med den föreslagna nye Secretary of Defence tillsammans med ett gäng Senatorer så måste du komma till slutsatsen att mötet hade att göra med den föreslagna sekreterarens konfirmationsförhör i Senaten, vilket innebär speciella koder och noteringar i protokollet.
De flesta Presidenter arbetar förövrigt runt tolv timmar om dagen, Lyndon Johnson snittande nästan fjorton – så det ni såg om W i Michael Moore’s film var inte riktigt sant om vi säger så.
Och så blev det söndag…
Även om jag inte snittat några fjorton timmars studier under dagen har jag ändå haft en ganska produktiv söndag. Läste färdigt en bok om ett välkänt Supreme Court fall om våld mot barn som ska redovisas i min kurs i Constitutional Judicial Process och fick ner några tankar på papper. Lite tvätt och sen en underbar fyra timmars middag med en vän. Fyra timmars pladdrande skulle i vanliga fall torka ut strupen, tacka gud för Bourbon & coke och tjejer som dricker Jim Beam.
No comments:
Post a Comment